Expanding Records har släppt en ny skiva med Benge. Det är en konceptskiva som täcker 20 synthar under 20 år på 20 olika spår. Därav också skivans namn, Twenty Systems. Ljudnörderi på hög nivå. Tillvågagånssättet är närmast akademiskt, och Benge framhäver de olika syntharnas karaktäristik på ett ganska lågmält sätt. Musiken blir tjugo olika ambienta stycken av förhållandevis olika karaktär.
Som tur är försöker han inte ge sig på att försöka emulera de 20 årens musikutveckling.
Under några väldigt varma vårdagar 1992 så fullbordade jag och min vän Ronnie ett års musikprojekt under namnet Reglage. Titeln på vår finfina demotape blev Error in Bassdrum ‘92. Inspirerade av raves och musik som Kraftwerk, 808 State och okända 12:or samt Raymond Scott så gjorde vi vansinniga musikexperiment på all märklig utrustning vi kunde komma över, men främst datorer såsom Commodore 64 och Amiga. Den finaste synthen i samlingen var naturligtvis en Yamaha TG77.
På i princip varenda datordel man köper idag kan man se hur många decibel oljud de släpper ifrån sig. En språjtans ny Seagate Barracuda 750GB-disk har som exempel en ljudnivå på 27 dB. Allt fler bygger datorer som ska vara helt ljudlösa, vilket i praktiken innebär en bullernivå runt 20 dB. Man experimenterar med gummiupphängningar, och tar fram fläktlösa kylmetoder som vattenkylning, och olika typer av kylflänsar.
Wikipedia definierar “tystnad” som “en relativ eller total frånvaro av ljud”.
På min fritid händer det att jag gör elektronisk musik. Detta gör jag inte med någon av mina Linux-datorer, utan för ändamålet har jag faktiskt en iMac G5 som jag kör Ableton live på, tillsammans med en bunt mjukvarusynthar och annat. Allt detta har jag införskaffat därför att det ger mig en miljö att jobba i som fortfarande är överlägsen allt jag sett under Linux.
Förra året deltog jag på LAC2005 nere i Karlsruhe, eftersom jag faktiskt egentligen vill använda Linux för att göra musik.
Jag har bokat in mig på en resa till den katalanska Sónar-festivalen som hålls i mitten av juni. Först idag upptäckte jag dock att årets upptäckt (av mig), artisten Ryoji Ikeda, ska framföra sin Dataplex på festivalens sista dag. Dataplex är en av de skivor som tillhör den genre där man inte vet om det är musik som spelas eller om det är en serverhall som tillhör stadiet väldigt trasigt.
Alla snackar skit. Alla snackar skit om andra. Det bara är så. Och det är förmodligen en av de stora anledningarna till att människan har ett språk till att börja med. Alla kanske inte tycker det är så roligt att bli påkomna med att snacka skit om andra. Men jag tror inte att deltagarna på elitlistan tillhör den gruppen.
Men jag tänkte lyfta fram ett ganska kul exempel. Musikbranschen innehåller en hel del människor som är extroverta, och förmodligen väldigt skvallriga av sig.
Jag har suttit och lekt en hel del med Bassline Pro från AudioRealism.
Den kan låta helt fantastiskt analogt och fint. Men AudioRealism verkar ha gjort ett litet avsteg från sin tidigare produkt Bass Line som mer rakt av var en 303-klon.
De tunga pads som finns bland de förprogrammerade ljuden drar en hel del CPU, och man undrar lite om de inte har optimerat sin kod väl, eller om Bassline Pro verkligen behöver så mycket CPU för att tugga igenom ljudkonfigurationen.
Nu har jag precis suttit en halvtimme och lyssnat på ett reverb. Det är sällan jag blir så glad som när någon har gjort något riktigt bra med ljudbearbetning. Ett bra reverb har jag saknat länge.
Sonic Flavours har lyckats riktigt bra med sin R66. Extra kul är att den får helt rätt typ av missljud när man ändrar parametervärden i farten. Det kan nog bli lite extra kul ljud framöver.
Det tog inte så lång tid innan jag gjorde mitt första hack till Squeezeboxen. För att kunna lyssna på Real Audio- och WMA-strömmar på Squeezeboxen så finns det en plugin som heter AlienBBC. Det är inte helt lätt att komma in helt färsk och lista ut att Alienstream och AlienBBC är helt olika saker, och den ena är helt föråldrad, och dels är det svårt att veta vilken programvara AlienBBC helst av allt vill köra för att fungera optimalt.
På skivan Makalösa Manickar gjorde Michael B. Tretow under namnet The Bloody Busters ett potpurri med namnet En musikalisk resa. Detta var första associationen jag gjorde när jag snubblade över sajten Sound Transit där man kan boka sin egna musikaliska resa. Jag lyssnade precis på resan Wien-Helsingfors, som gick via Delhi, Frankfurt och Casablanca. Det kändes inte alls lika jobbigt som att behöva resan den rutten på riktigt. Fast jag ångrade nu att jag inte bokade in den svenska orten Vreta på vägen, kanske nästa gång.