Ytterligare ett leksaksinköp. Nokia stod här på IETF:en i Dallas och sålde sina 770:s till ett rabatterat pris, så jag slog till. Motivationen är att använda den som ljudspelare i köket. Och det tror jag den klarar galant. Gillar dessutom väldigt mycket att den är Debian-baserad. Hittills har jag inte riktigt fått igång SSH på 770:n, men Jabber fungerade utmärkt, och så har jag en xterm med bash. Innan jag åker hem igen borde jag köpa ett bluetooth-tangentbord, för så kul är det inte att skriva långa blogg-inlägg på det virtuella tangentbordet.
Alla snackar skit. Alla snackar skit om andra. Det bara är så. Och det är förmodligen en av de stora anledningarna till att människan har ett språk till att börja med. Alla kanske inte tycker det är så roligt att bli påkomna med att snacka skit om andra. Men jag tror inte att deltagarna på elitlistan tillhör den gruppen.
Men jag tänkte lyfta fram ett ganska kul exempel. Musikbranschen innehåller en hel del människor som är extroverta, och förmodligen väldigt skvallriga av sig.
Idag är det en såndär dag igen. En dag då alla Apple-anhängare måste hänga framför sina webbläsare och följa varenda detalj kring vad som händer. Det verkar inte finnas någon hejd på dumheterna.
Det som händer är alltså att Apple ska presentera några nya produkter. Öh, ja, spännande. Så väldigt speciell är inte iPod eller deras hårdvara. Inte ens operativsystemet är särskilt speciellt. Men min önskelista, om jag nu skulle begära något från Apple, är nog lite annorlunda.
Vad som saknats hittills i Linux är stöd för vettig 3D-grafik. Främst har det berott på att tillverkarna av grafikkorten inte har släppt sina specifikationer fria. Så är det dessvärre fortfarande. Men om man bortser från det, och nöjer sig med att köra proprietära drivrutiner för grafikkorten så kan man snart få en riktigt trevlig 3D-miljö att arbeta i. Jag blev riktigt överraskad när jag såg demonstrationsvideon Jaw Dropping Xgl Demo.
Rasmus på Copyriot skriver att mejlinglistor luktar 1990-tal. Må väl vara hänt att just Elit-listan gör det, som det egentligen handlar om. Men kommunikationen i huvuddelen av den viktigaste open source-utvecklingen sker fortfarande på detta omoderna sätt. En mer korrekt syn på den typer av listor som Rasmus menar är att de sociala listorna av typen Trafik, Elit-listan och andra, inte är lika heta längre. Dessa har ju i stort sett ersatts av webbforum och bloggar, men kompletteras fortfarande av IRC och andra gruppchat-system.
Bloggen Wonderland tipsade om monsterbyggnader, arkitektur photoshoppad till tuffa robotmonster. Jag tänkte väl inte vara sämre, så jag gimpade till ett Linux-monster, gjord av källkod till Linux.
Jag kan inte rå för det. Jag måste hacka på IDG igen. Mest för att det är roligt, och hur jag än gör tycks jag inte kunna värja mig för tidningarna. Nu är det så att CS Hemma har kollat på HTDV-apparater med inställningen att “teknik är så jobbigt, och väldigt väldigt tekniskt, det orkar ingen med”, och skrivit en artikel om upplevelsen istället. Jag sammanfattar den med bilden nedan, eftersom det förekommer tre andra liknande jämförelser i artikeln.
Akihabaranews låter meddela att från och med första april så kommer alla begagnade elektronikprodukter som är äldre än fem år vara förbjudet att handla med i Japan. Syftet är att gynna tillverkarna av ny, modern, fräsch teknik. Det må vara bra för de stora elektroniktillverkarna, men knappast för de entusiaster som gillar elektronik i formen av gamla videospel, HiFi-utrustning eller ännu mer esoterisk teknik.
De amerikanska företagen, och jag tänker kanske närmast på Apple, har nog inte samma problem som de japanska tillverkarna.
1,2 petabyte är jättemycket lagringsutrymme. För att förstå hur mycket det är kan man säga att det är 134217728 DVD-skivor, ungefär. Betydligt många fler mp3-filer.
Även om uppfinnaren Michael Thomas är helt ute och cyklar kan vi räkna med att lagringsutrymmet kommer att mångdubblas framöver. Det krävs inte mycket fantasi för att inse hur mycket man kan lagra då.
En populär tanke är att man kan samla ihop all musik som någonsin spelats in och lagra på en enda skiva.
Jag brukar läsa diverse IDG-tidningar med en slags skräckblandad förtjusning. Inte för att lära mig något om det de skriver om, utan för att, som att ha ett finger i luften, känna efter åt vilket håll vinden blåser. Jag kommer inte ens ihåg hur många dumheter som skrivits på ledarplats i Nätverk & Kommunikation. Men idag gjorde de det igen, skrev väldigt förvirrat om något de inte ens bemödat sig att lära sig något om.