Dålig programmering har jag sett en hel del av. En av anledningarna är förstås att programmeraren är väldigt okunnig, kanske nybörjare, och då ska man väl inte ställa för höga krav. En kul förklaring till konstig kod kan dock vara vad man kallar för voodoo-programmering.
Uttrycket voodoo-programmering kommer från antagandet att man gör en sak på ett visst sätt, och något händer. Kunskapen om det som händer från det att man “tryckte in en nål i dockans arm” till att smärta fogades till någons arm saknas helt, och man bryr sig inte om det. På samma sätt så vet programmeraren att om man gör så här så händer detta. Ointressant hur det exakt fungerar, och ofta är det helt vansinnig kod som ofta fungerar under ideala förhållanden. Men när den går sönder går den dels inte att förstå vad den gör, och man måste förmodligen skriva om rubbet för att få den att göra rätt saker.
En sak som gränsar till voodoo-programmering är cargo cult programmering. Till exempel vet programmeraren att man ska skriva kommentarer i koden, för det har ju denne hört att det ska man göra. Men då blir kommentarerna något i stil med “lägg ihop variabel a med variabel b”, det vill säga helt irrelevanta och beskriver inte alls de processer man försöker utföra. Man lägger till saker i koden som saknar relevans för att det är så man tror att man gör. Ett exempel är buggfixar där “programmeraren” går in och ändrar saker på måfå i koden tills den fungerar.
Uttrycket “cargo cult programming” kommer kanske inte helt oväntat från cargo cults, kulturer där väntan på fraktgods från flygplan är det centrala temat eller till och med religion. Dessa kulturer uppstod då, typiskt västerlänningar, kom på snabbvisit till ursprungsbefolkningar vid exempelvis krig. Västerlänningarna hade med sig varor och utrustning som kunde liknas vid magi. Det som hände efter att västerlänningarna avlägsnat sig var att urinnevånarna byggde egna små landningstorn och “radioapparater” av grenar och försökte locka till sig flygplan genom riter för att få västerlänningarna att komma tillbaka med fler varor. Fascinerande läsning är en artikel publicerad i Smitsonian Magazine, In John They Trust om John Frum-kulten. Slutklämmen på den artikeln är helt underbar:
As we look down into John Frum’s fiery Tanna home, I remind him that not only does he not have an outboard motor from America, but that all the devotees’ other prayers have been, so far, in vain. “John promised you much cargo more than 60 years ago, and none has come,” I point out. “So why do you keep faith with him? Why do you still believe in him?”
Chief Isaac shoots me an amused look. “You Christians have been waiting 2,000 years for Jesus to return to earth,” he says, “and you haven’t given up hope.”