journalister

Nostalgi-varning

Jag grävde lite i mina arkiv, och hittade detta lilla citatklipp från sommaren 1994. Den borde vara lika klassisk som Ines Uusmans Internet-fluga. Det är Kerstin Hallert som intervjuar Anitha Bondestam, dåvarande generaldirektör för Datainspektionen. Förutom nedanstående har jag förträngt helt vad artikeln i övrigt handlade om.

Kalla mig inte bloggare

Jag vägrar att sorteras in i samlingsnamnet “bloggare”. Det finns ett antal anledningar. Den främsta är dock att det faktum att jag ibland skriver ett blogginlägg definierar inte mig som bloggare. Precis som att jag ibland springer till tunnelbanan inte gör mig till en löpare. En annan enklare anledning till att jag motsätter mig begreppet bloggare är att man lätt klumpas ihop till någon sorts aktivist mot gammelmedia, eller vad som råkar vara på tapeten just den här veckan.

MediaCreeper får upp farten

Jag har följt Christopher Isenes arbete med MediaCreeper, och gillar idén. Precis som Creeperså funkar MediaCreeper genom att man länkar in en bild på sin webbsajt, skillnaden är att man med MediaCreeper övervakar “gammelmedia” istället för myndigheter. Nu tror jag att journalister surfar omkring på bloggar och obskyra webbsajter i något högre grad än myndigheter, och det är lättare att försvara varför journalister surfar runt på de mest märkliga ställen på nätet.

Utlandstvätt av e-post allvarligare

Som jag avslöjade i februari förra åretså skickar bland andra Sveriges Television sin e-post till utlandet, mer specifikt Storbritannien, för spamtvätt och annat. Idag läser jag på Slashdot att man i Storbritannien vill lagra all e-postinom ramen för The Communications Data Bill (2008). Hur kul känns det att jobba som journalist på Sveriges Television med denna vetskap? Det hände ingentinghos SVT sedan detta kom ut i media.

Maktbasen och sociogram

Den svenska bloggosfären har yrvaket upptäckt något som kallas för sociogram. Redan i min bloggpost från 2006, Upp och ner med sociala nätverkpekade jag på ett helt underbart användningsområde, nämligen Greenpeace kartläggning av oljepengarna och dess koppling till intresseorganisationer och politiker i USA, ExxonSecrets. Nu har NRK (den norska motsvarigheten till Sveriges Radio) gjort något liknande, de har gjort en fin visualisering av norska politiker och dess intressen i olika företag.

Resultat av Creeper-enkäten

Nu har det inte inkommit något svar alls på ett tag, och folk har väl gått på semester för länge sedan. Så då är det väl lika bra att bita i det sura äpplet och titta på de svar som inkommit. Totalt 46 personer har svarat på enkäten. Om man ska ta och presentera resultatet så blir det väl per fråga… Hur väl tycker du att Creeper fungerat generellt? Högsta värdet var 5, och i snitt tyckte ni 4,15, det vill säga att Creeper fungerat bra.

BSA ryter till om "öppna licenser"

Åter igen publicerar IDG en artikel som är mer lobby-arbete än journalistik och information. Den här gången får Agne Lindberg orera i stort sett oemotsagd om hur licenser i stil med GPL sätter krokben för de naiva företagen som vill prova på fri programvara. Jag tycker att IDG borde nämnt att en av Agne Lindbergs stora kunder är Software Business Alliance, och vars uppdragsgivare är bland andra Microsoft, Adobe och Symantec.

Att dölja eller inte

Det är väl få vid det här laget som undgått nyheten om att Kristdemokraternasurfar porr. Expressenvar först ut följt av di.se, och sedan körde dn.seen notis utan att nämna vare sig Creeper eller Gnuheter. Det har skrivits mycket förut om Creeper, i midsomras skrev Aftonbladet om Creeper och porrsurfning också, TechWorld Säkerhethar skrivit flera gånger, och till och med Ekotrapporterade i somras. Men det var inte det som var det intressanta, utan det som dök upp när jag tittade på det som trillade in på Creeper idag.

Vad har jag nu ställt till med?

När jag skapade Creepervar inte mitt syfta att diskutera etik och moral på arbetsplatsen, utan att försöka höja nivån på debatten om övervakning. Nu har det slumpat sig som så att Creeper har listat ut att diverse myndigheter och regeringspersonal har surfat på porrsajter, vilket tyvärr bara har lett till en diskussion om hurivida det är ok att surfa porr på arbetstid eller på för statligt medel inköpta datorer. För att slippa se porrsurfning på Creeper har nu IT-personalen (tillsammans med socialminister Göran Hägglund) tagit på sig propellermössorna och tänkt till ordentligt.

HTML-trendigt

I dagens papperskopia av Cityfanns det en krönika publicerad som gav en semi-intressant insikt. I krönikan fanns nämligen en liten snutt rå HTML-kod, förhoppningsvis oavsiktligt formatterad så. HTML-koden var en hyperlänk till en artikel på svenska Wikipedia. Det intressanta är att moderna tidningar kanske har sitt huvudfokus på webbpublicering, och publicerar HTML-text i pappersform mer som en bi-effekt. Vilket ju betyder att papperstidningarnas texter borde HTML-filtreras rätt hårt innan de går till tryckpressen.

Uppföljning av SVT och FRA-postningen

Sedan i förrgår då jag postade SVT skickar sin e-post utomlandshar det hänt en del. TT skickade ut det som en nyhet, och nyheten publicerades i väldigt många landsortstidningar. Nu skriver Politikerbloggenatt Svenska Journalistförbundet vädjar till Riksdagenom att stoppa den omstridda lagstiftningen. En annan bloggare, Calle Lidström, har grävt vidareoch funnit att en massa andra journalister även de får sin post spridd över gränsen. Dessutom ryktas det att SVT-anställda inte får kryptera sin e-post av säkerhetsskäl.

SVT skickar sin e-post utomlands

Rubriken kanske inte är så uppseendeväckande vid första anblicken. Men det borde den vara. Skickar någon ett litet mail till SVT, kanske med tips om en het nyhet eller liknande, så skickas det nämligen en sväng via Westerham, Kent i England, efter att ha passerat London en sväng. Mottagare av e-posten är emailfiltering.co.uk, ett företag som säljer hantering av e-post. I ljuset av diverse FRA-diskussionerom avlyssning osv, blir det extra bekymmersamt eftersom tyngdpunkten kommer att ligga på trafik som går utanför Sveriges gränser.

Musikjournalistikens förfall

Jag vet inte, men åtminstone jag får ett lätt illamående när jag läser dagspressens artiklar om musikindustrins eventuella förfall eller framgångar. Ena stunden klarar de inte av att ta fram nya artister, och andra stunden använder de nya trick som dokusåpor. Branschföretagen får fritt utrymme att marknadsföra nya artister genom att få dem att framstå som att artisten klarat sig helt utan marknadsföring, artisten har nämligen blivit känd genom att finnas på Internet (eller MySpace som det heter).

Nordea och dess Fraudkamp

Ännu en gång har svenska Nordea utsatts för en phishing-attack. Ett mail som skickas till svenskar och som förhoppningsvis har konto hos Nordea. För Nordea har sommar 2006 blivit en av de mest fulla med illegala operationer. Det blir allt oftare att den konfidentiella informationen om våra kunder intresserar svindlare. Det är rätt många som vänder sig till oss för att vi skyddar deras konto mot förlust av pengar.

SvD experimenterar med remixade artiklar

I musikvärlden (och för all del Web2.0) finns konceptet mashupseller plunderphonics. Döm om min förvåning när jag upptäcker fenomenet hos Svenska Dagbladet. I en artikel om stängda sopnedkastså kommer det helt plötsligt in text om Lars Danielsson och Göran Persson. Mycket underhållande, och väldigt bra gjort. Texterna flyter fantastiskt in i varandra, och det känns som det är ett vinnande koncept. Frågan är väl kanske om det är just dagspressen som ska hålla på med det, tidigare har det ju varit förbehållet gatukonsten.

HDTV är så himla mycket bättre

Jag kan inte rå för det. Jag måste hacka på IDG igen. Mest för att det är roligt, och hur jag än gör tycks jag inte kunna värja mig för tidningarna. Nu är det så att CS Hemma har kollat på HTDV-apparater med inställningen att “teknik är så jobbigt, och väldigt väldigt tekniskt, det orkar ingen med”, och skrivit en artikel om upplevelsen istället. Jag sammanfattar den med bilden nedan, eftersom det förekommer tre andra liknande jämförelser i artikeln.

Ledarsidor hos IDG

Jag brukar läsa diverse IDG-tidningar med en slags skräckblandad förtjusning. Inte för att lära mig något om det de skriver om, utan för att, som att ha ett finger i luften, känna efter åt vilket håll vinden blåser. Jag kommer inte ens ihåg hur många dumheter som skrivits på ledarplats i Nätverk & Kommunikation. Men idag gjorde de det igen, skrev väldigt förvirrat om något de inte ens bemödat sig att lära sig något om.