Den flyktiga konversationen på väg att dö

I takt med att övervakningssamhället är på frammarsch bör man kanske titta åt det andra hållet och titta på hur man själv sköter sin dagliga kommunikation. Om man också tittar lite bakåt så märker man snabbt att sättat man konverserar på idag mer och mer blir av sådan art att man efteråt kan gå tillbaka och se vad som sades, till exempel som SMS, e-post eller bloggkommentarer. Detta är inte krypterad information, som jag tidigare försökt argumentera runt här, utan på olika sätt lagrad och lätt åtkomlig information. Även om den inte är publik så krävs det inte mycket för att få exempelvis ett rättsväsende att få tillgång till den informationen vid en utredning.

På 80-talet hade jag på sin höjd en mängd data lagrat utspritt på ett antal BBS:er, i anteckningsböcker och på floppydiskar. Nu har jag mängder av information i min e-post, både lokalt och på server, i min telefon, på Twitter/Jaiku/Facebook/Linkedin, Flickr, Youtube, Google, hos min mobiloperatör, bredbandsleverantör, mitt kreditkort registreras varje gång jag köper saker, Paypal, Jabber-loggar, och så vidare i all oändlighet. Och mer blir det ju mer konversationer och transaktioner som sker elektroniskt. Det man betalar för i bekvämlighet sker på bekostnad av den personliga integriteten. Till skillnad från nästan alla konversationer jag hade på 80-talet nu, lagras de konversationer jag har idag på olika sätt. Undantaget är i stort sett telefonsamtal och möten ansikte mot ansikte. Nackdelen med den senare sortens möten är att jag måste föra mötesanteckningar, men det är oftast något jag står ut med… (Jag har ett heldagsmöte som jag har antecknat på papper just nu! Alldeles för primitivt för att jag ska kunna maila ut det, eller blogga om i det stadiet…)

Sedan finns det alltid folk som hävdar att det är svårt att bevisa sådan informations härkomst, men den synpunkten är oftast helt irrelevant. Det är lite som att sitta hemma med en Smith & Wesson 357 och på en rättegång sitta och undra hur i allsindar den kom dit. Det är sällan det är sådana saker används som ett helt ensamt bevis.

Kryptering är bara ett sätt att skydda sig, men idag är jag säker på att du bara krypterar dina kommunikationsförbindelser, inte datat som lagras både hos dig och den du kommunicerar med.

Jag kan väl bara kort nöja mig med att hålla med Bruce Schneier om det han skriver i senaste numret av Crypto-gram, “ephemeral conversation is dying”. Detta faktum spelar ingen som helst roll vid införandet (eller inte) av IPRED-direktivet eller FRA-lagar.

 Share!