Nej, jag har inte gått och blivit kristen. Men vid en diskussion om övervakning för ett par helger sedan så var jag faktiskt tvungen att referera till bibeln. Först en kort bakgrund.
Diskussionen handlade om övervakning, och i synnerhet kameraövervakning. Kameraövervakning är dyrt och svårt, och kräver en massa resurser i form av personal och utrustning. När man “rör sig på Internet” är man övervakad konstant, allt man gör loggas någonstans, och man kan räkna kallt med att någon underrättelsetjänst i något land också loggar och analyserar ens beteende. Allt mer man gör händer på nätet. Tillbaka i verkligheten så loggas nästan ingenting. Ens kreditkortstransaktioner loggas naturligtvis, och SL ska minsann logga ens rörelser i kollektivtrafiken.
Så slutklämmen då? Jo, varför ska inte alla helt enkelt bara låta alla medborgare ha ett RFID-chip, så man kan ha konstant övervakning av ens rörelser? Man kan ju dessutom låta RFID-chippet innehålla information om blodgrupp, hemadress och kontaktuppgifter osv., ifall man t.ex. skulle råka ut för en olycka. Det skulle kunna spara mycket pengar åt samhället. Dessutom kan man, med rätt infrastruktur på plats, dessutom förneka att man var på ett ställe vid ett visst tillfälle om nu det skulle ifrågasättas.
Diskussionen dog dock lite när jag nämnde att denna tanke finns i bibeln. Närmare bestämt i Uppenbarelseboken, kapitel 13 vers 16 och 17.
Vilddjuret krävde att alla - stora och små, rika och fattiga, slavar och fria - skulle bära ett tecken på högra handen eller på pannan.
Och ingen kunde få arbete eller köpa något utan att ha vilddjurets märke som ett tillståndsbevis. Märket var antingen vilddjurets namn, eller det tal som står i stället för dess namn.
Vi kan avsluta med den mer kända vers nummer 18:
Detta är en hemlighet, som kräver noggrann eftertanke för att avslöjas. De som har förstånd och insikt kan räkna ut vilddjurets tal: det är en människas tal, och talet är 666.
Faktum är att detta stycke i bibeln uppmärksammade mig när jag läste en bok av Robert Rankin, East Of Ealing. Den publicerades 1984, och själva grundhandlingen cirkulerar förstås om övervakning och denna typ av märkning, förstås. Bankerna i England kräver plötsligt att man måste ha en märkning i form av en EAN-kod i pannan eller på handen. Detta låter lite RFID om man snabbspolar fram till idag. Och så avlägset är det ju inte. Sådant experimenteras det ju med ganska friskt just nu. Alla har väl hört talas om VIP-kunderna på den där baren i Barcelona som gjort just detta för att de ska kunna få kreditnota i baren.
Men istället för att diskutera integritet kanske man ska styra debatten om hur man faktiskt vill att framtiden ska se ut, när övervakningen kommer att vara ett faktum. Jag har hört väldigt få diskutera detta. Inte ens de flesta framtidsböcker som diskuterar singulariteten och virtuella världar diskuterar man särskilt mycket integritet. Fast jag har när jag tänker efter inte en aning om hur World of Warcrafts integritets-policy ser ut, antagligen är den mer skrämmande än våra bankers policy som de har när de hanterar våra pengar.